Det är väl självklart att det förssigår bakomryggenprat om mig.
Självklart.
Det gör det om alla människor.
Man pratar om människor när de inte är där.
Skillnaden mellan prat och skitsnack kan måhända vara en tolkningsfråga när det ligger sådär på gränsen. Att prata om ens persons egenheter och egenskaper när personen i fråga inte är där är inget konstigt. Vad är skitsnack? När det inte ligger någon sanning i det som sägs? Eller är det i sättet det framförs? Kan positiva kommentarer också vara skitsnack?
Och när är en diskussion om en människa bara en diskussion och inget skitsnack?
Ofta när jag hör folk pratar illa om andra människor (särskilt sådana jag själv känner) så måste jag försvara dem. Komma med motargument och positiva saker. Just för att de inte är där och kan försvara sig själva. En människa har inte bara en sida, en egenskap, en brist. En människa har både positiva och negativa sidor. Oftast.
När jag själv kritiserar någon som inte är där så måste jag också lägga till något positivt. Jag blev medveten om detta först efter att jag pratat med..jag minns inte vem, men förmodligen mamma eller Jönsson, som sa att jag inte måste försvara dem hela tiden.
Nej det måste jag kanske inte, men jag vill det. För det är så jag vill att människor ska göra med mig!
Grejen med att säga något om någon när denne inte är närvarande är att den personen inte ska höra den diskussionen, right?
Jag kan bara gissa vad som sägs och har sagts om mig genom alla år.
Men bara så ni vet så är det förmodligen inte mycket av det som jag inte redan vet att jag är/gör/tänker.
Jag bryr mig inte om vad som sägs negativt om mig bara jag vet att någon försvarar mig någon gång ibland.
/end ethic and moral issue.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar