Stort för mig fast litet på jorden.

Idag hade vi ett åtta timmar långt genrep inför helgens Chessuppträdande.
Mitt under genrepet kom någon på att en Möte på en bro skulle behöva något extra och helt plötsligt stod jag där som Florence och sjöng smäktande på väg in i kärleken till Anatolij (som är en lång och ganska spinkig karl med längre hår än vad jag hade). Och jag undrar hur det ska gå?

Åtta timmar är förbannat långt när man inte fått mer än en macka och en banan och en muffins i sig. Jag var i princip döende när jag kravlade mig in genom dörren för en timme sedan. Imorgon ska jag och min låtsaskärlek vara på plats några timmar innan och få lite mer agerande. Sen börjar föreställningen klockan åtta. Ännu en lång dag. Och när ska jag äta?
Äta är det viktigaste för mig för får jag inte mat när jag ska ha det så blir jag irriterad och svimsig och skakis. So called Chipsmonster.

Det kan man inte tro om en ungersk (HAHA!) prinsessa som flytt sitt land och som är med ett svin (må vara ett skadat svin, men ändå) till karl, som hon till slut lämnar. Att hon skulle bli galen av att inte få mat på åtta timmar. Hon är allt en tuffare brud än så!

Men nu ska den ungerska prinsessan ta sin bitterhet och trötta röst till sängen och somna gott.
Morgondagens bekymmer får vänta.

Vill du se en stjäääärna? Seee på miiiiig!
Ush jag börjar visst få lite hybris. Hähä.