hjälpa mamma

När ens mamma ger sig ut för att gräva buskhål så kan man liksom inte bara stå och titta på. Det är fegt. Någon som är dubbelt så gammal som en själv ska inte behöva kämpa ensam. Således stod jag plötsligt där, med nymålade naglar (beklädda med träggårdshanskar), storstövlarna och en jäklaranamma. Mitt i regnet som inte fanns. Det var därför vi stod där. Det skulle egentligen regna idag tydligen enligt någon väderleksrapport, men istället sken solen och det blåste fläktande medan vi grävde. Eller... ja. Jo. Grävde gjorde vi ju. Men mest hackade vi och spettade och flåsade.

Stora stenar, grova rötter och lergjord bjöd på uppfriskande motstånd. Vi spettade upp en redig bumling, som var så rejäl att mammas karl fick komma och hjälpa till. Jag blev trött i armarna och min matochsov-klocka hade ringt för länge sen så vi tog lunch. Vi bestämde oss för att försöka planera buskhålen brevid resten av stenarna som ligger och lurar i marken. Förbaskade elände till schabrak att låtsas vara en jordhög och sen visar sig från den hårda och tuffa sidan när man kör ner spaden. Det är som att försöka gräva upp en jädra elefant! Hela det planerade buskplantaget ter sig som ett område för rädda elefanter som gömmer sig från vad de nu kan vara rädda för. Tjyvskyttar? Åke Netterström? Jag grävde iallafall tre hål och behövde bara brottas med tjocka rötter och en mygga. När tredje hålet var nästan uppgrävt skymtade jag en elefantarmbåge. Då gav jag upp. Nu är jag trött i hela kroppen, från huvudet till fötterna. Man åker till mamma för att vila upp sig mentalt, inte kroppsligt.
På måndag börjar sista arbetsveckan och sen får jag..hitta på något annat.

Undrar vad? Det är ju sommar snart och jag vill ha semester och åka till Kalmar, Skåne, Stockholm, Umeå, (Boxholm) och Göteborg. Men måste jag välja satsar jag nog på Kalmar och Gbg för dom stackars vännerna har fått vara utan mig alldeles för länge.

Yäk, jag insåg just hur ont i rygg och axlar jag kommer ha imorgon. Härligt!