Vi har en fantastisk körledare som tagit oss hela den långa vägen från mumlande fraser till framförande i Svarta lådan på Folkan. Chess som man inte sett det förut. Chess som jag aldrig gjort det förut. För jag har aldrig gjort det förut. Stått på scen och sjungit med andra, det har jag gjort. Men inte sådär. Och inte så agerande som nu när jag helt plötsligt är nästan ensam.
Det är tack vare underbara spralliga Jenny Michanek som vi klarat det här. Och som hon kämpat! Hähä. Men ikväll gick det så bra. Såklart inte perfekt, men som vår regissör Lena Bengtsson sa. Vad TRÅKIGT det skulle vara med en perfekt föreställning! Jajamän. Lena är också en härlig person som får igång oss tråkpittar.
De intervjuade henne på Radio Jämtland och de spelar upp I mitt hjärtas land, vilket är karlarnas bästa nummer. Eller var det bästa numret, ska jag säga. För ikväll satt de även Vem ser ett barn. Underbart. De.. och vi, kan bara vi vill!
Det är tråkigt att Jenny ska sluta, men hon ska följa sitt hjärta.
Det värsta är att jag fått mersmak på det här. Kanske inte just musikaldelen, men teater och musik var för sig. Jag får kanske ordna så jag får prova på det ena och det andra lite mer.
Nu har jag landat och ska snart gå och lägga mig.
Kom förbi Svarta lådan imorgon klockan 19 och se oss glänsa!
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar