Det är som..glass!

Vi tog en promenad igår kväll. Det var skymning och klart och månen sken. När vi kom upp mot Bjäärm så stannade vi och tog in allt det vackra i kvällen. Himlen var röd, ljust röd, orange, gul, grön, och lila. Mot den del som var gulorange och röd, så stod fjällen mörkt blågrå och hela intrycket blev så mjukt som mjukglass och jag ville smeka över scenen med handen. När vi kom upp mot andra sidan av byn så såg vi traktens andra byars gatlyktor glittra. I mitt tycke var det nästan utomjordiskt vackert. Fast vi var där just då. På jorden. Den stunden, den promenaden, var exakt vad jag behövde och det kändes som att allt jobbigt var borta.
Gårdagen kommer aldrig tillbaka, men jag var där och det är värt mer än allt annat just nu.