För många skitdagar nu

De senaste dagarnas intensiva värk gör mig alldeles slut i kroppen. Tog tradolan i förrgår men när jag lagt mig fick jag hemska panikångestkänslor precis när jag skulle somna och det var obehagligt värre. Humöret är inte direkt på topp heller om man säger så. Jag blir arg på mig själv när jag märker hur snäsig och sur och omöjlig jag är. Ikväll har jag mått lite bättre och orkade baka lussebullar. De blev rätt okej, men det fanns ingen glädje i baket. Eller någon annanstans heller för den delen. Meningslösheten finns där som ett jättelikt mörkt och mögligt täcke över mig. Jag får följa Jan Berglins råd och krafsa på meningslösheten. På något sätt.