Jag hatar Arbetsförmedlingen. De får det att låta så jävla enkelt att få jobb. Att kliva upp i ottan efter en hemsk natt bara för att lyssna till samma snack som jag hörde förra året.. det är inte värt det, men dyker jag inte upp får jag inte de där fjuttiga 176 kronorna per dag som FK så snällt delar ut till mig.
Mitt uppe i mitt mentala kräkeri över pengar och allt ont det gör, kommer jag på hur mycket onödiga prylar har. Jag kräks lite till. Inne i hjärnan. Jag får någon slags cellskräck när jag inser att jag har en potatispress. Den använder jag aldrig. Inte heller alla gardiner och grejer jag sparat på under de senaste åren. Eller det där täcket som låg ovanpå alla jävla videokassettband som jag KASTADE i helgen. Min förhoppning är att de bränner eländet, dvs alla musikprogram jag spelat in och sen över tusen gånger. Jönsson, jag räddade inte Hell Freezes Over. Tyvärr. Nu får vi minnas hur Timothy B Schmit såg snygg ut PRECIS när han sjungit...
"Nothings wrong as far as I can see
We make it harder than it has to be"
Eller..ja.. däromkring iallafall. Jag minns inte riktigt, för det är 14 år sen.. typ.
Definitivt för trött idag.
Mörkret smyger sig på och inget ljus i världen verkar kunna lysa upp mig.
Jag mår... inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar