Jag är beroende.

Jag glider långsamt in i orden och blir till i bilden som skapas av dem. Doften av regnet och ett obestämt vemod. Fast vemodet är jag inte säker på att det är orden som skapat. Inte är det känslan av ungersk drömmare heller. Nej, det är nog jag själv. Vemodet är mitt. Jag sveper vidare och når en högre nivå av drömmeri. Det är sånt här jag behöver intalar jag mig.