Fnö och fnulingar

Mycke fnö blire.

Det snöar igen och Xhiobhon sitter och tittar på snöflingorna som fladdrar runt som den där knasiga och skelögda gremlinsen.
Igår tog jag en promenad. Den råkade bli längre än väntat. Först hamnande jag på gator som jag aldrig varit på förut. Gamla hus. Fina på sitt sätt. Så helt plötsligt var jag vid Kvantum i Odensala och istället för att gå samma väg tillbaka pulsade jag genom snöblåst (motvind, men det var härligt uppfriskande och jag kände mig som då vi som barn brukade leka ute i mörkret hemma. Vi åkte snowracer ut på åkern eller lekte mörkerkurragömma i skogen) och mot Lillänge där jag vände uppåt och skrämde livet ur en hund med min svartgnuttutstyrsel. Strax innan OKQ8 ringer min bror och han följde mig hela vägen hem via telefonen. Senare räknade jag ut att jag antagligen gått mer än en mil. Många tankar han vandra genom huvudet.
Jag fick också en blåsa på tån. Typiskt.

Helgen stundar. Jag borde försöka masa mig ner till AF med ett papper. Hur är det egentligen med det papperslösa samhället som skulle bli när datorerna kom och invaderade våra liv? "VAR GOD SKRIV TYDLIGT, TEXTEN LÄSES MASKINELLT"
Mah!
Dessutom har jag svårt att hitta pennor som går att skriva med. Vart tar de tar vägen? Douglas Adams har skrivit något om den saken i en bok. Jag tror den heter Liftarens Guide Till Galaxen. Han skrev den på en dator tror jag. Eller en skrivmaskin. De är svårare att tappa bort än en bläckpenna.
Han gillade datorer, Douglas Adams. Jag med. Men nu måste jag försöka hitta en penna så jag kan fylla i det där papperet.