Blonde moment

Idag när jag skulle klä på mig för att masa mig ner på stan så fastnade en hårtest i blixtlåset på munkjackan.
The blonde moment:
Jaha, vad gör jag nu då?
Jag visste alltså inte vad jag skulle ta mig till. Skulle jag dra i dragkedjan och slita på håret och kanske trassla in det ännu mer? Skulle jag kanske klippa av det?
Till slut sansade jag mig och började dra loss tåt för tåt.
Stånk.
Jag vet. Jag är blond egentligen, men jag trodde faktiskt att om jag färgade håret svart så skulle jag bli smartare och slippa de här stunderna då jag känner mig som Linda Rosing. Jag hoppas att likheterna mellan oss stannar vid intelligensnivån (Klykis och K håller tyst!).



Nu ska jag ta mina blonda hårrötter till soffan och läsa sista avsnittet i The life and times och Scrooge McDuck. Jag kommer aldrig läsa Brott och Straff och definitivt inget av Liza Marklund, Stieg Larsson eller Jan Guillou. Jag föredrar Douglas Coupland och Neil Gaiman. Och Don Rosa.