Sommarkvällsmusik.

Jag vet att Elvis dog för 30 år sedan, men Hank Williams, som dog för lite mer än 54 år sedan, var countrykarln hela dan.






D.L Menard gjorde den såhär. Svängig värre.

Fast Hank är ändå Hank....

Motion

Det är något som jag aldrig tagit riktigt på allvar. Den motion jag fick som yngre var den sort som jag inte visste om. Jag har alltid trott att jag varit lat men jag började med klättring redan som liten pjuklarv. Sen fortsatte det med allehanda lekar såsom tjyvåpolis, cykla tusen varv runt på Såga (och resten av byn.. hela sommaren), mörkerkurragömma (på vintern) och knutubbe. skidåkning - både utförs och slättförs, gymnastik, pingis och fotboll kan jag också lägga till, och även om jag inte var särskilt bra på något av det så tyckte jag att det var roligt att hålla på med. Brännboll också. Sen kom tonåren och då blev jag Svår, och då pysslade jag med att läsa, skriva dikter, rita eller sitta nere vid vattnet. Eller städa huset (varje fredag efter att jag kommit hem från skolan).
Efter studenten började jag promenera och sen när jag flyttade in till stan började Promenaderna. Det var planlösa strosanden hit och dit under alla möjliga tider på dygnet för att få ordning på kaosartade tankar. Jag fick också upp ögonen och öronen för salsa så jag gick en nybörjarkurs. Det var roligt och det funderar jag på att ta upp igen, för man blir redigt svettig men så är det det där med att kramas med främlingar....HUVVA!

Nu har jag redan skrivit om mitt rekord då jag lyckades ta mig hela vägen runt, ca 3 km för några månader sedan, och jag är så stolt över det att jag önskar att min jympalärarinna Vivvi fick veta det. VIVVI, JAG MOTIONERAR!
Den kvinnan är värd ett omnämnande som en väääääldigt bra lärare. Sådeså.
Vivvis hurtiga utrstrålning och gamla hederliga führerfasoner gällande gymnastik har satt sina spår även om jag inte alltid tänker på det. Hon fick alltid fart på mig på ett eller annat sätt och iband när jag är ute i spåret så tänker jag på hur jäkla spänstig hon var fast hon passerat 60.
Jaa den där motionen ja. Jag som trott att jag är så lat tycker att det är skönt att svettas och att det är skönt att känna lite värk och att det är skönt att andas frisk skogsluft, så frisk den nu blir i den här stan. men det är allra skönast efteråt. Det är det som gör det värt besväret vare sig det handlar om en promenad eller att klättra uppför Gustafbergsbacken. När jag kommer hem svettig och mjack, då vet jag att jag gjort något - om än så lite, för att hålla mig spänstig ett tag till. Det är nog ingen chans att jag blir som Vivvi, men det gör inget. Jag vet att jag gör mitt bästa för min egen skull. Nu ska jag rota rätt på lite mat för nu har svetten lagt sig och hungern kommit krypande.

mysko väder

Av och till drabbas jag av detta väder som inte går att klä sig för.
Det brukar börja med att det är kallt, så jag tar på mig en tröja eller en jacka som jag fem minuter senare tvingas ta av mig för att det plötsligt blev soligt och varmt och jag svettas som en galning. Tio minuter senare behöver jag en regnjacka eller ett paraply, som jag naturligtvis inte tagit med mig. Jag kan inte släpa på en stor ryggsäck med kläder jag kanske kommer att behöva. TOKVÄDER! Idag var det så. Det var mulet och kyligt och såg ut att kunna bli regn när jag skulle ner på stan, så jag tog på mig kappan. Väl nere började solen skina och gassa så jag trodde jag skulle smälta bort, men jag härdade ändå ut i ungefär en timme. Sur som en gammal disktrasa traskade jag hemåt, och vägrade ta av mig kappan eftersom jag då skulle få mer att bära, men vid brandstationen fick det vara nog. Turligt nog hade jag plats i en påse, så det gick bra. Men detta väder! Det är bra med mycket väder men jag vill inte ha allt samtidigt för det blir så himla jobbigt. Ja, jag är bekväm av mig.


Annat idag. Min syster - den yngre, ringde och frågade om vi kunde hitta på något. Turligt nog har jag energi och är rätt glad så vi ska gå på bio och hon ska få sin födelsedagspresent.
Jag trodde att jag inte hade tid att umgås med syster eftersom pojkvännen kommer ikväll, och jag har inte städat och inte hittat på någon fin middag (han fyllde snygg igår) men jag struntar helt enkelt i sysslorna och drar på bio. HAH! Jag har i alla fall gjort grunden till den grymt smarriga tårtan så det är bara garneringen kvar, och den går ju fort. Middag kan ju lika gärna bli pannkakor...
Nu måste jag byta om. Jag undrar vad jag ska ha på mig? Det är fortfarande solsken och antagligen rätt vamt, men ska jag våga chansa? Gummistövlar, bikini och en tjocktröja så är jag good to go.

Sjuka människor och friska fläktar

Efter att ha utvärderat min tid här och jämfört vad som hänt och vad som var menat att hända så kom jag, och min kollega, fram till att det som plusjobb innebar inte har blivit uppfyllt. Vi har inte fått den hjälp och det stöd vi skulel få, varken från AF eller från Jamtli. Jag hade förhoppningar om att klara av att arbeta heltid, men redan efter ett par månader fick jag gå ner i tid och jag har varit nere i halvtid i över ett halvår nu. Man kan tycka att det kommer an på mig om vad som ska hända, men som jag nog nämnt tidigare så finns det en anledning att jag inte arbetar heltid. Jag orkar inte. Att depressionen nu börjar komma krypande tillbaka igen har jag försökt ignorera, men efter att ha sett ett tv-program och analyserat mitt handlings- och tankemönster, som jag vid det här laget är så bekant med, så står det klart för mig. Jahapp.

Förutom utvärderingen med kollegan så kom det fram en hemlis. Jag vet inte hur pass sann den är, men om vi utgår från det så är jag mäkta irriterad över hur man får bete sig. Uppenbarligen gäller slit och släng och plötsligt är det ju självklart varför vi inte fått det vi behövt. Utnyttjad!
Tack vare denna information som jag försågs med så har jag inte längre dåligt samvete över att jag inte arbetar så mycket som jag borde.
Ska jag utnyttjas så vill jag vara med på det. Jag vill veta om det och jag vill godkänna det. Tydligen är det ju det jag gjort eftersom jag skrev på kontraktet, och visst, regeringen kan uppenbarligen bryta kontrakt, och arbetsgivaren kan göra det de gör, men då sätter jag mig på tvären på mitt eget sätt. All play and no work. Count on it. Ni får vad ni betalar för!

Så till något helt annat men som har med det lilla jobb jag utför ändå att göra.
Idag har jag lärt mig att se skillnad på Jämthund och Gråhund. Gråhundar är finast utan tvekan.

Och som avslutning vill jag diskutera det här med att gå kommando, dvs inte ha underkläder på sig under brallorna (kjolen, togan...vad man nu har).
Tills nyss förespråkade jag kommandogrejen å det starkaste, för det är oerhört skönt, särskilt om det är lite svalare ute med en lätt bris. Dessutom sparar det lite tvätt. *miljötänk* Och jag ville tipsa alla om det, för att få ett gladare underliv :)
Jag hittade ett norskt diskussion om det hela som roade mig en bra stund.
Men i en artikel, också den norsk, så säger The Sun att det på ett vanligt bussäte kan finnas upp till 70 olika typer av bakterier, varför det knappast kan ses som hälsosamt att strutta runt utan trosor, men gynekologer säger att man ska vädra ofta, för att undvika att få svamp i underlivet (ni har väl sett reklamen?) eftersom vi bär tättsittande kläder, rakar oss därnere och ja.. sånt. Nu åker jag inte buss så ofta så jag känner att jag behöver oroa mig över det, och dessutom är, enligt någon undersökning, ditt tangentbordet en större bakteriehärd än din toalettstol, så om du kliar dig (eller gör annat...) i skrevet medan du skriver (Porrsurfar? hehehehe) så skulle jag hellre oroa mig för det. Om du sen tar dig ett snacks utan att ha tvättat händerna sen du suttit vid datorn, där någon annan suttit och porrsurfat(?) och kliat(?) sig i skrevet..... Nej, ingen trevlig tanke. Själv vill jag gärna tvätta händerna sen jag suttit vid datorn, min eller någon annans.
Jag tänker fortsätta att gå kommando och sova naken närhelst humöret tillåter och jag är säker på att min pimppis tackar mig för det!

Sunday lovely sunday

En sån där skön dag då allt bara flyter.
Jag tog en morgonpromenad där jag försökte, med ganska gott resultat, nollställa hjärnan.
På ett sätt började jag redan inatt när jag lyssnade på skön jazz och låtsades att jag flöt runt i rymden. Det är väldigt avslappnande att titta på stjärnhimlen, men eftersom jag bor i norrland och det är sommar så syns den inte, särskilt inte här inne i stan. Således fick jag meditera mig ut i rymden...sen somnade jag.
Det känns skönt precis just nu och därför är det min lyckodag.
Lyckodagar är de bästa dagarna som finns.

Glädje och vemod men mest kärlek.

Den här är till familjen G-R.
Den är till min föredetta svärmor som lagade helt knasigt god mat, till HB som sprider tysk ompa-ompamusik (och till viss del the Animals) till Östersund. Till Zorro för att han är den bästa nallebörnvoffen i världen att sitta och prata med i trappan. Till Junior och Nisse och... :) som är precis dem man ska fika och åka på små upptäcksfärder med. Till J och Alma för att de livar upp, som bara en ekorre och en..öh.. boxer kan. Till Lhorstn och tös med... För att han var som den storebrur jag alltid velat ha. Hela drösen, tvåfotingar, fyrfotingar och såna som ännu bara plaskar runt och bara är.

Fyra fina år av värme, kärlek, mat, motorcyklar, citroënar och...tysk musik:




*löve*

Snart är det över

Den sista augusti slutar mitt förbaskade plusjobb och jag står utan arbete och utan pengar, eftersom plusjobb inte är a-kassegrundande. Nå. Men idag tänker jag inte oroa mig. Idag ska jag ta det lugnt. Imorse ringde jag HSB och berättade om lysröret på toaletten, så det ska de förhoppningsvis fixa. Och eftersom jag kände mig så peppad att fixa saker så har jag skruvat lite på Moses eftersom armstödet var löst. Nu kokar jag ris.

Ja, ni läste rätt, jag kokar ris.
Jag hoppas att det ska bli bra för jag följde sötets recept. Jag känner redan nu att det är dömt att misslyckas, men jag har förtröstan än så länge. Det är en sån dag. Måste ha varit fikat hos Anette som gjorde det. Vi fikade och pratade så kom hennes syster och vi ramlade in på ämnet musik och där stannade vi ända tills vi gick hem, vi som hade hem att gå till. Intressant. Prince. FNISSIGT!
Fniss och fnitter. Guuuud, och ordet kalas låter så trevligt. Kalas. Kalasbyxor.
Just nu medan riset kokar så letar jag efter mobiltelefoner med lågt SAR-värde och högt TCP-värde. Den ska helst vara billig också. Jag skippar abonnemanget för det är bara lureri.
Jag tänker att jag vill ha en Sony Ericsson, för dem är jag ganska van. Min första mobiltelefon var en Ericsson som var tung som en tegelsten. Jag fick den av pappa när jag gick gymnasiet så jag skulle kunna bli nådd. Den fungerade som en hemtelefon, eftersom jag inte behövde bli nådd på skolan. Således svår att tappa bort, och ganska bra. Min andra fick jag också av pappa och det var en Ericsson med. Lite mindre och likadan som Djs fast grå. Jag minns hur vi satt på Viktoria med en kopp kaffe (eller öl) och cigg och smsade folk. Nästa telefon var ett arv från min bror, en Siemens som hade varit med om diverse dumheter, varför den inte blev särskilt långlivad. Sen följde ett par lånade mobiltelefoner, en nokia och en ericsson som var jätteplatt. Till slut fick jag ta över Sony Ericsson z600 av min bror och det är den jag har haft de senaste tre åren. Och nu vill jag ha en egen. En som JAG har valt. Men det är så svååååååååååårt att välja! Ska jag gå på det jag är van? Jag har ju provat på både Sony Ericsson, Nokia och Siemens. Kanske skulle prova något nytt? Hahah who am I kidding? Jag kan inte ens välja bröd på affärn eller hitta bra presenter till folk. Jag är för velig och det slutar oftast med att inget blir köpt.

Dumheter. Blunda och välj så är det snart över!