Idag har Östersund badat sina frostbeklädda lekamen i solljus som gått från guld till kopparfärg ju senare på dagen det blivit. Min andan har blivit tappad ett antal gånger av det vackra och sagolika.
En sväng runt stan för att hitta en mataffär med minst folk på tog oss till Coop på Frösön, men det hjälpte inte. Jag drabbades av andrahandsstress och panikångesten kom krypande lagom tills vi kom till kassakön men jag lyckades lugna ner mig på väg hem när det vackra vädret återigen letade sig in och värmde mitt inre men jag bestämde mig ändå för att sätta igång med lite egenterapi så med Kenny Gs julskiva (Ja du läste rätt och jag gillar den också!) snurrandes i spelaren så började jag mortla anis, fänkål och koriander.
Aaah just det. Det finns två läger. Kryddat eller okryddat. Vi snackar inte sprit nu utan tunnbröd. Jag vill ha kryddor, precis som min mor och hela den sidan av släkten (pappas vet jag inget om) för jag tycker smaken gör sig väldigt bra mot rödbetssalladen, senapen och päppellmoset. Men det andra lägret - härjedalingarna så som jag känner dem, vill inte ha kryddor i sitt tunnbröd. Det är nog fel på deras smaklökar. ;)
Men eftersom jag nu bara bakar bröd till mig och den migrerade östgöten (som aldrig ens smakat det gudomliga stenungsbakade tunnbrödet från Backen) så kan jag ösa på med kryddor.
Nu står degen och jäser. Det känns fint fast jobbigt för jag gjorde en hel sats. Kommer ta skitlång tid att baka ut det där. Ujuj.
Okej, inte så lång tid som det brukar ta hemma hos momma, men lång tid ändå. Jao. Bäst jag sätter igång meresamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar