Prästanäsa i kuddhage

I lördags var det kusinträff (kusiner med respektive + Igge, som är liksom... vår maskot) hos Jönssonjonsson. Det var hur trevligt som helst med tacobuffé, spritbuffé (för de som hade lust med det) och rappakalja med kluriga förklaringar till Vrövel, Prästanäsa och Kuddhage. Målet med kvällen var att diskutera och komma fram till en årlig sammankomst. Det är många som blir förvånade över att vi kusiner står så nära varandra och umgås, men är man från en Bullerby så är man. Nu är det ju inte alls lika mycket umgänge som för några år sedan och det var just därför vi skulle få till en tradition.

Traditioner är något som ligger mig varmt om hjärtat.
Eller låg.
De senaste åren har traditionerna fått slänga sig i väggen. Traditioner försvåras när livet förändras. Inte bara mitt liv utan andras också. För några år sen hade jag och Dj en tradition då vi drack torsdagsbärs. Den tog slut. Jag minns inte hur.
Och jultraditionerna jag hade i många år då allt skulle vara på ett visst sätt. Sen flyttade jag. Och jag flyttade igen. Och bytte julpyntssmak. Och tappade julsugen helt. Så förra året kom jag igen och pyntade loss på kontoret till allas förtjusning. Fast det blev inte så tacky som jag hoppats på...

Vi BullerbyBackenbarn har jätteroligt tillsammans och det fick den nya i sällskapet, Gubbelubben erfara när vi drog upp den ena vrickade anekdoten efter den andra och skrattade som galningar. Stiv är en jäkel på att berätta historier.
Runt ett avvek vi trötta gamlingar från partajet men jag hörde att de andra åkte en halvtimme senare. Vi börjar kanske alla bli äldre. I allafall jag orkar inte längre vara uppe till fyra på morgonen och dricka grogg till tysk power metal och australiensisk gubbeligungrock.
Den traditionen är över men den nya börjar nästa år och jag är väldigt nyfiken på vad det blir.
Äntligen något att se fram mot!