dream on.

Igår köpte vi en ny säng på bonus möbler (Och vi fick en bättre/dyrare bäddmadrass än vi köpt eftersom den vi köpt inte fanns när vi kom till lagret. Tjoho).
Avbetalning såklart. Även fast det var ganska billigt.
Avbetalning är inte så illa som mammor och pappor vill ha det till.
Avbetalning är bra om man är sådär halvpank men har råd med den lilla månatliga betalningen och står ut med att man får betala mer eftersom det blir ränta, men eftersom det var så billigt från början så gör det fan ingenting.
Avbetalning är bra om man är tillräckligt smart också och inte lever över sina tillgångar.
Som vissa gör.
Men inte vi.
Jag lever på Freddans tillgångar för tillfället.
Men 120 spänn i månaden i ett år anser jag att jag har råd att lägga på avbetalning på en säng ändå.
Men sängen är ganska liten.
Om man är van 180 cm, där jag tar upp ungefär 68% procent av dem.
Den nya sängen har dessutom ingen mittspricka som jag kan stoppa ner mina varma fötter i.
Den nya sängen har dessutom inte plats för mina tre kuddar och Hellifanten.
Med sorg i hjärtat satte jag Hellifanten på golvet och nöjde mig med de tre kuddarna, även om det också var på tok för mycket.
Jag är en valross. Jag behöver plats!
140 cm är inte så mycket plats att få ungefär 68% procent av. För då skulle Freddan måsta ligga en massa utanför.
Nå. Det går väl till sig, som man säger.
Man lär nog vnja sig. Men jag tycker lite synd om Hellifanten.
Dessutom är han trasig och måste lagas. Han har hål överallt och det fattas ett öra. Värsta slagsmåls-Hellifanten! Gansta. Höhö.
Idag är det fint väder och jag har varit på väg ut på promenad i flera timmar nu. Snart.. Snart ska jag gå ut. Jag har ju redan tagit på mig långfillingarna!
Kanske ska ajg gå ner på EJ:s och tjacka den där Soyatoo vispbara sojagrädden. Jag är rejält sugen på tårta! Nu är det förvisso bara ett par månader tills jag får äta tårta, men då kommer jag knappast att finna det nöjsamt.
JA, jag har 25 års ångest!
För fem år sen var det inte jag som fyllde 25. Då var det någon annan. Inte jag!
Men har jag tur så hinner jag få ett jobb snart och då slipper jag iallafall vara 25 år och arbetslös. (vilket inte ses med blida ögon av vuxna. "när jag var i din ålder...")
Ja, när du var i min ålder så var världen så mycket bättre. Då låg det en sunkig restaurang där Zätagränd är nu, och då var musiken bra på ett annat sätt och då var allting mycket billigare. (En biobiljett kostade väl inte mer än en fem-femton riksdaler)
Och man kunde få jobb hur lätt som helst. Bara gå in och fråga! Du vågade fråga. Det var allt som behövdes!
(Jag hörde om en karl som sökte jobb någonstans . Den enda fråga som var aktuell var "Har du egna stövlar?" Han svarade "ja", och fick jobbet.)
Men nu är jag i din ålder då och världen nu är överlag skitigare och vidrigare och dyrare.
Arbetslösheten är hög och ungdomarna känner sig mer värdelösa än någonsin. För man måste ha kompetens. Högskoleutbildning, körkort och bil, stresstålig, vara ung och ha många års arbetslivserfarenhet. Kan inte den bästa kompetensen vara att tro på sig själv?
Jag är inte du. Men jag är precis lika gammal nu som du var då.
25.
När jag var liten skulle jag vara något när jag var 25.
Inte bara vara mig själv.
Jag skulle ha nått någonstans.
När jag var liten visste jag inte vad jag vet nu.
Om livet och hur svårt det kan vara.
När jag var liten fanns inga problem.
Det var ju bara att göra det som skulle göras!
(jag visste inget om jävulstentor och csn, gudskelov)
Jobba med att titta på himlen och skaffa barn och ha ett fint liv.
När jag var liten hade jag många drömmar.

De drömmar jag har nu är bara de jag har om nätterna.
I den nya lilla sängen har jag inte drömt så mycket än.
Men rummet blev iallafall mindre stökigt och jag får väl vara nöjd så.
I den nya lilla sängen vill jag bli bjuden på frukost på sängen när jag fyller 25.
För 25 är nog inte så farligt att fylla ändå.
Jag kom just på att jag egentligen bara är sådär en fyra fem år.
I födelsedagspresent önskar jag mig drömmar.