Gloomy sunday

Tuggar mina morotsstavar. Tuggar mina selleristavar. Tuggar mina kålrotsstavar. Känner ingen smak. Hör bara krasandet och knastrandet i öronen. Locköron. Mellan knastringarna så ramlar jazzen in. Pluggjazzen. Det är också det enda som är någorlunda hörbart genom locköronen. Jag försökte med Freddie Wadling igår, men jag hörde bara en massa brum brumm brum tooot.

Idag är det premiär för mig. Jag ska försöka pricka in biblioteksbussen. Det borde gå bra men jag är inte säker. Den är stor, men den låter inte. Inte som glassbilen. Tu tu tu -tutu tu tu tu-tutu, tutu tutu tutu. Biblioteksbussen låter förmodligen som en vanlig buss. Klockan 15 vid Mahlbergs lack som inte längre finns. Jag var tvungen att först smsa lokalbefolkningen här och sedan ringa biblioteket för att försäkra mig om att jag vet vart det är. Nu vet jag. Det tar en halv minut att gå dit ungefär. Mycket lämpligt. Jag hoppas att boken jag vill ha finns med.

Nu krasar den sista kålrotsstaven i munnen. Då har jag nästan ätit upp lunchen. Återgående till plugget omgående.