Ja, det är ju iallafall inte gallsten!

Min mage tycks ha blivit bebodd av en elak varelse som drar i organ och saker därinne, och detta enbart för sitt höga nöjes skull verkar det som. Rövhatt..
Tills i förra veckan hade jag ingen aning om vad det kunde vara förrän Pop berättade hur saker kan kännas.
Och efter att jag ringt för att försöka avboka operationen så blev magvärken värre och värre, som i ren protest. Dumma magdiktator!
Den lilla elaka varelsen har dessutom gått till attack mot magsäcken (fire ze missiles!) och gett mig magkatarr, som i sig är illa nog, men som just nu är riktigt illa eftersom jag inte kommer kunna äta citodon mot mensvärken.
Hence - I will die in agony!

Igår kände jag mig dessutom nödgad till att se exakt hur en MRTbild kan se ut eftersom det helt tydligt inte är möjligt att se endometrios på dem. Jag förstod inte varför det inte skulle kunna gå, för det syntes ju en massa små saker. Varför avfärdades min undran så snabbt? Är det roligare att rota runt i mitt späck än att titta på bilder?
Jag drömde förresten inatt att jag hade ett hål nedanför magen, och man kunde dra i skinnet så det lossnade. Det var hur äckligt som helst.
Nej jag ser verkligen inte fram mot operationen.
Och just precis i detta nu insåg jag att min tid för röntgen av mina leder är dagen innan jag ska opereras.
Men vad jobbigt det blev nu!

Varför måste det vara så mycket fel på mig?
Om jag har endometrios så kan jag ge mig fanken på att jag inte kan få barn, för det är precis så naturen fungerar.
Dåliga gener ska inte få det så lätt att komma vidare till nästa generation.
Lustigt nog kommer jag inte kunna få adoptera heller eftersom jag varit psykiskt sjuk.
Jahapp liksom....

Ska jag bara lägga mig ner i en grotta och vänta nudå?

solen skiner och jag med den!

För övrigt:

Your Brain's Pattern

You have a dreamy mind, full of fancy and fantasy. You have the ability to stay forever entertained with your thoughts. People may say you're hard to read, but that's because you're so internally focused. But when you do share what you're thinking, people are impressed with your imagination.

What Pattern Is Your Brain?

Jahaja. Vem håller med?

Det har fört med sig goda saker att praktisera på Friggeliten.
För det första: ett godare humör
För det andra: lite bättre kondition (och fastare rumpa. höhö)
För det tredje: ett godare humör
(det tål att sägas två gånger)

I morse började jag åtta, och när jag gick till Friggeliten så sken morgonsolen så vackert och jag ville dela med mig av min harmoniska känsla, men jag kom inte på någon jag kunde smsa, så jag delade stunden med mig själv. Det gick det också.
Och fast det är en kvarts promenad rakt uppför så var det okej.
Det är nästan alltid okej trots att det är uppför. Satan så mycket uppför, men jag har som sagt fått en fastare rumpa inbillar jag mig.

Eftersom det är sportlov och just inga barn alls, som idag, så har jag kunnat måla helt ostört.
Jag fick nämligen i uppdrag att måla en vägg i ett rum i havstema.
Nu har jag målat så mycket att jag har god lust att krypa in i målningen och bosätta mig där.
En liten ö i karibiska havet, några delfiner..ett piratskepp som ännu inte vet att det är ett priatskepp. Åh. Det är frigörande att måla!
Och eftersom jag började så tidigt så slutade vi tidigt och jag var hemma runt tjugo i tolv. Härlisch värre! (jäääämääääääääm)
Solen skiner så fint, och fast det är hiskeligt kallt så tänker jag bege mig ut. Jag har ju täckbyxor och jag skäms inte att använda dem, fast de är röda och fula och inte passar till den för stora blå jackan (som är Freddans) som inte heller ser bra ut på mig. Och kanske tar jag på mig ryggsäcken från Storsjötappen, den det står Lifesaver på.
FÖR JAG ÄR JU SÅ SATANS HURTIG!
Jag har blivit en sån som jag, stilmässigt, avskyr.
Haha. Underbara ironi. Kom och ta mig.

Nu ska jag äta ett äpple!